Det första jag fick vakna upp till idag efter bara ett par få timmar sömn var

att Elias skakade om mig , la sig på min axel och sa "Du åker hem imorgon"

det högg till i hjärtat på mig.

Var han tvungen att påminna mig ? jag ville inte höra det ens även om jag redan visste om det.

Det minsta jag vill är att lämna Arvika och alla människor här särskilt min älskling

som jag kommer sakna från djupet av mitt hjärta. Trots att hans snarkningar höll mig vaken halva natten

kommer jag sakna att ha honom och hans söta små gris ljud brev mig.

Kommer hem imorgon vid 22 och då kommer jag lägga mig i soffan

sen ringa honom . Första natten utan varandra är alltid värst hur lång tid man än spenderat med varandra,

men jag vet ju att vi kommer ses igen.

Det var väl allt från nu, puss.